Jag har insett hur mycket i livet handlar om att vara i fas med sig själv. Att hitta tillfällen då bitarna faller på plats av sig själva, utan att behöva kämpa.
Som med naturen, där allting har sin gilla gång. Det tar tid innan det blir något av frön när vi sätter dem.
När tempot i tillvaron är högt är det så lätt att förvänta sig att allting ska gå lika snabbt. Men något händer när vi skiftar tempo. Allt som behövs är ett djupt andetag, för att andas ut långsamt, långsamt. Det gör det möjligt att stanna upp några ögonblick.
Ju fler mikropauser vi skapar, desto fler bitar har möjlighet att falla på plats av sig själva. Då är det också lättare att vara ödmjuk och lita på processen. När vi låter saker få ta sin tid, då faller de på plats. De som alltid har funnits där.
Medvetenhet är inte ett mål — det är ett sätt att gå — det vi inte ser styr oss — det vi ser, det väljer vi.
Hur gör du för att skapa dina möjligheter — att stanna upp, och att vara i fas med dig själv?