Vad innebär det egentligen att sätta sunda gränser?
Livet kan i perioder kännas som en byteshandel – Om jag gör det här så gör du det där.
Det är som en balansgång när vi ställer upp för varandra. Det är en sak att finnas där när någon behöver det. När vi efteråt märker att det fyller vårt hjärta med värme av att vi hjälpt någon som är viktig för oss. Det är vackert, kärleksfullt, omtänksamt, ödmjukt och kanske även läkande för oss själva.
Och så har vi situationer som äter en bit av oss för varje gång. Där vi känner oss utnyttjade. Det kan vara personer som vi tror är viktiga för oss, som säger att de behöver oss. Men efteråt kommer känslan av tomhet, som att vi tappat något.
Det är en signal – att vår gräns inte respekterats av andra. Men också av oss själva, att vi missade den i stunden. Och den signalen går att träna upp.
Det kan vara en i familjen, släkten, chefen, kollegan, en vän eller någon avlägsen person.
Så fascinerande hur vissa personer lyckas komma förbi våra egna inre varningssignaler. Det vet jag av egen erfarenhet – en av mina föräldrar var mästare på det. Det lärde mig att träna på att uppfatta mina inre signaler, men också på att säga ifrån när det hände. Som med allt annat är det en träning, ibland funkar det inte men efter ett tag blir det lättare.
Mina signaler kan bland annat vara otålighet, tankarna glider iväg, eller att min energi försvinner. Ju längre stund som jag missar det, desto starkare blir det. I slutändan kan det resultera i frustration som tar en stund att släppa.
Vad är dina signaler?
Hur gör du för att träna upp dina gränser?