Ta ett djupt andetag. Håll andan för ett ögonblick, eller två. För att långsamt, långsamt, andas ut.
Njut av tystnaden, ögonblicket av inre stillhet. Som när natten övergår i morgon, och daggen hänger fortfarande kvar i luften, så att älvorna dansar över fältet. Där det är helt tyst och stilla.
Det är där livet är som vackrast, det är där som färgerna är som klarast.
Utrymmet mellan dröm och verklighet. När drömmen dröjer sig kvar i sinnet.
Det är här vi lever på riktigt, utan fasader och lager. Det är här våra drömmar finns, och det som får oss att lysa.
Bortanför vår inre kritiker, alla åsikter vad som är bra och inte, vad som är logiskt och ologiskt.
Det är när vi börjar nysta upp trasslet som vi börjar se vad som är vårt eget och vad som är andras åsikter, tankar och värderingar.
När vi på riktigt börjar få klarhet vem vi är, vad som är viktigt och vad vi längtar efter att förverkliga i vårt liv. Det är då vi mer och mer kan skapa vårt liv som vi vill att det är.
Det är här vi kommer förbi allt mentala skräp, våra rädslor, åsikter och värderingar.
Det är här vi kommer till oss själva, bakom alla fasader och lager. Det är här våra drömmar finns, och det som får oss att lysa.